OFÖRGLÖMLIGA MINNEN FRÅN MIN FÖRSTA JAKTDAG SÅSOM HUNDFÖRARE MED SWIX (KLEVENE 1987)

Jag hade på måndag veckan före älgjaktsveckan tvingats skjuta min gamla älghund Ludde på grund av att han fått svåra bakterier i näsan som kunde smitta barn. Eftersom Mikael då bara var ett år tvingades jag till detta svåra beslut.

Då Olle kände en välkänd älghundsuppfödare hyrde vi Swix, som då var ett år och aldrig varit i skogen, med rätt att senare köpa honom ifall han jagade.

Olle gick med honom i Boda måndag till onsdag samt sköt en ko på Tjuvberget på torsdagen vilket var första jaktdagen i Klevene som vanligt. Detta dessutom efter en skottsalva så stor att han vadade i tomhylsor upp till knäna när de övriga jägarna kom till honom. På fredag var det min tur att gå med Swix i Klevene och jag väntade i bilen vid Nordervägen under tiden som skyttekedjan sattes ut mot hångstadsdelet österifrån. Ove i Åsergärdet hade därutöver fått uppdraget att bevaka gränsen mot Hångstad uppe på Folketshusåsen eftersom han saknade gevär.Under tiden jag och Swix satt i bilen och väntade mulnade det på och exakt när Göte anropade och sa att vi kunde starta började en störtskur med regn att falla. Jag frågade då Swix om inte även han tyckte det var bättre att vänta lite och eftersom , snäll som han alltid var, han ej protesterade satt vi kvar i bilen. Efter ett tag med regnet dånande utanför bilen anropade Göte och frågade hur det går. Jag svarade med en nödlögn ”att nu är jag i övre delen av Stenbacken å ha ännu ej sett några spår men jag fortsätter österut”. Må Gud förlåta detta. När regnet efter en stund slutade lika fort som det startade bröt solen fram och jag släppte Swix och startade min vandring. Han blev borta direkt och när jag verkligen kom till Stenbackens övre del fick jag höra hans ståndskall nordöst från mig. Jag smög mot ståndskallet och upptäckte att han jagade på en liten tjur med 4 taggar vilket även var max vad vi fick skjuta detta år. Jag fick efter några min en liten lucka och sköt ett skott mot tjuren varvid både älg och hund skenade tyst norrut mot gränsen mot Hångstad. Eftersom jag halkade i den våta mossan när jag sköt trodde jag att träffen blev för långt bak och eftersom skottplatsen  bara var ca 200 m från gränsen mot Hångstad och att inga skyttar fanns där blev jag stående kvar och förbannade mig själv och väntade på att få höra Swix inne i Hångstad. Efter en stund fick jag  höra Ove i Åsergärdet i radion med ett budskap jag aldrig glömmer. Han sade ” ne jä fekk höre jakta östom mä geck jä östöver men inna jä hann rektigt fram small eit sköt åsse börje dä å dunnre åsse kom dä ein dö aljoxe mä ein hunn oversä rullenes uffre berge ne hit som jä står  ve hangstadejle”. Jag frågade om han ligger på rätt sida och fick jakande svar. Göte beslutade då att jag och Ove skulle ta ur älgen och att Anners skulle komma med hästen. Han sade även att drevet skulle avbrytas för att alla är ju sjöblöta. Mitt generösa erbjudande att jag kunde fortsätta österut trots allt för att mycket var ojagat avfärdade han med att han tyckte synd om mig ifall jag sjöblöt skulle behöva fortsätta. Därvid avbröts drev ett och vi samlades vid ”Koppran” och värmande brasa vilket ju va skönt för de övriga jägarna.

Drev två skulle därefter tas med skyttar mot Höketjärnet och vid Masten. Jag följde med skyttarna till Vadet med Swix i band och väntade där till utsättningen var klar. Jag såg på Swix att det fanns älg söderut hela tiden vi satt där och efter att jag släppt och gått 200 m söderut kom upptaget direkt. Det blev dock ej ståndskall utan Swix jagade med fullt drev rakt mot mig och jag fick se en mycket stor älgtjur med små horn som jag förstod skulle passera en väg västom mig och att där fanns en öppning på ca 1 m. När älgen i fullt sken passerade vägen sköt jag och efter ca 30 sekunder började ståndskallet västom mig. Jag smög dit och kunde konstatera att älgen låg så jag kunde avfånga den. Jag kunde då konstatera att älgen var verkligt stor och hade tre taggar på ena sidan och två på den andra. Jag meddelade Göte vad som hänt och han och Lennart Olsson, vilka satt alldeles i närheten, erbjöd sig därvid att komma och hjälpa mig att ta ur. De konstaterade när de kom att älgen var ”görstor” (se bilden på hemsidan) samt att den tredje taggen på ena hornet var så mycket mindre än de andra att mitt misstag kunde anses ursäktligt.

Drevet avslutades därefter och Anners kom med hästen och berömde mig för ett bra skott. Jag svarade då att jag ej tyckte om att jag skjutit en för stor tjur och fick då följande svar med den underfundiga ton som bara Anners hade, ”röl nu itte nöe slag Erik för dä ska jä sege dä att dä ha aldrig skåtes för stor å kommer aldrig å bli skåten för stor aljoxe i  Klejvene”.

Därefter avslutades dagen som utöver regnskuren på morgonen erbjudit vackert solsken och verkligt lyckad jakt för Swix som ju bara var en oerfaren unghund som ännu ej lärt sig de livets fröjder, utöver jakt, som han senare blev känd för över stora områden.

Erik i bue